Malin Björklund

Vet inte riktigt hur jag känner för det.. Tråkigt eftersom jag som sagt börjat gilla honom men bättre att de blev så nu än om det skulle ha gått mycke längre. Men eftersom jag nånstans hade de på känn så har jag redan börjat få ut det ur systemet, vilket är väldigt skönt!

För snart 9 månader sen bestämde jag mig för att om jag inte träffat nån inom 2 år som det kändes rätt med så skulle jag skaffa barn själv. Och då menar jag inte att jag ska gå ut på krogen och dra hem en random kille och bli gravid. Nej, jag ska i såna fall göra en insemination. Jag vet att de finns en del av mina vänner som tycker de är fruktansvärt och andra som tycker det är en jätte bra idé. Jag har varit lite dubbel till det men jag tror ändå att de skulle kunna fungera riktigt bra. Och jag vill bli mamma, jag tror jag skulle kunna bli en jätte bra mamma. Och nej, jag tror inte de är en dans på rosor att vara ensamstående. Så därför funderar jag strakt på att kanske börja det där hormonbehandlingarna i vår så kanske jag kan bli gravid om ca 1,5 år..
Och hur det än blir så hoppas jag att mina vänner väljer att stötta mig.